De avslutande kapitlen i Uppenbarelseboken är ett mysterium i sig. Vid första anblicken verkar Gud avslöja även dimensionerna av Hans stora gyllene stad, som omfattar herrgårdarna för de förlösta. Men om vi gräver djupare i alla gudomliga data och gåtor, upptäcker vi mycket mer än bara en kub på lite mer än 1500 miles i längd, bredd och höjd!

Mellan raderna berättas en oberättad historia – en historia som bara kunde tydas av någon som kom ner från himlen för att föra det ljuset till en värld i mörker. Den heliga staden är mycket mer än en fysisk stad, mycket större än en hel planet, och inte bara en andlig idé. Den är verkligen fysisk, den har mer än tre dimensioner, och den är så stor att evigheten inte är tillräckligt lång för att upptäcka alla hennes skatter. Det är en plats från vilken mer än ett universum kommer att styras av Skaparen av alla dimensioner, som är Tiden. Det är platsen där du kommer att sitta med honom på hans tron, om du tror.

Och jag hörde en stor röst från himlen säga: Se, Guds tabernakel är hos människorna, och han skall bo hos dem, och de skola vara hans folk, och Gud själv skall vara med dem och vara deras Gud. Och Gud skall torka bort alla tårar från deras ögon; och det skall inte finnas mer död, varken sorg eller gråt, och ingen smärta skall vara mer, ty det förra är förbi. (Uppenbarelseboken 21:3-4)